Celias historia
Celia har betjänat blinda och svagsynta finländare sedan år 1890, då Föreningen Böcker åt de Blinda startade biblioteksverksamheten. Sedan 1978 har Celia varit ett statsägt specialbibliotek.
Ståndskvinnors frivilligarbete
Kvinnor ur de bildade klasserna bedrev vid övergången 1800−1900-talet välgörenhet på flera olika sätt för att hjälpa mindre bemedlade. Celia grundades den 1 april 1890 av blott 23-åriga senatorsdottern Cely Mechelin, som tillsammans med sina väninnor ville ”öppna litteraturens skattkammare för blinda”.
Den viktigaste uppgiften för medlemmarna i föreningen Böcker åt de Blinda var att för hand, bokstav för bokstav, kopiera böcker som grundade sig på Brailles punktskriftssystem. Punktskriftsböckerna kopierades med hjälp av svinläder eller en zinktavla och ett litet stift.
Zinktavlor och stift byttes småningom ut mot små punktskriftsmaskiner, och efter krigen fick biblioteket ett eget punktskriftstryckeri. År 1955 utökades bibliotekssamlingen med talböcker som bandats in på rullband, vilket underlättade för i synnerhet krigsblinda att hålla läsintresset vid liv.
Cely Mechelin ledde biblioteket från att det grundades till år 1932. Biblioteket antog namnet Celia – Biblioteket för synskadade år 2001 som en hyllning till dess grundare Cely (Cecilia) Mechelin.
År 1978 förstatligades verksamheten.
Redan på 1920-talet började samhället ge ekonomiskt stöd till biblioteksverksamheten. Först på 1960-talet började tillgången till böcker uppfattas som en rättighet som samhället är skyldigt att ordna för alla medborgare – även för dem som inte kan läsa tryckt text.
Övergången i statens ägo år 1978 betydde en utökning av bibliotekets resurser samt att verksamheten övergick i sfären för det samhälleliga beslutsfattandet. Genom förstatligandet utökades bibliotekets service till att gälla även andra typer av läshandikapp, såsom personer med läs- och skrivsvårigheter.